Tempen på automatiserade vägfordon
I en omvärldsanalys har Trafikanalys studerat förekomsten av avancerade förarstödsystem och hur helt självkörande fordon har implementerats på tre olika marknader, Kina, USA och EU. Tillsammans omfattar de cirka 60 procent av världens vägtrafikfordon.
Läs/ladda ner publikation
Avancerade förarstödsystem är vanligt förekommande på alla marknader. Kina har jämfört med de övriga regionerna en ung bilpark och en hög andel av fordonen har avancerade förarstödssystem. I USA finns inga krav på att fordonen ska vara utrustade med specificerade förarstödsfunktioner. Vad som är alldeles uppenbart är dock att sådana system sedan länge visat sig vara kommersiellt hållbara tillämpningar framför allt inom premiumsegmenten. Inom EU är det reglerat att fordon ska ha olika förarstödssystem och kraven kommer att öka framöver. I takt med att allt fler avancerade förarstödsfunktioner implementeras i fordonen kommer gränsen mellan sådana system och självkörande fordon att bli alltmer diffus.
Den tekniska utvecklingen har gått fort och självkörande fordon kan numera köra i mycket komplicerade trafikmiljöer. Samtidigt har regleringen inte hunnit med den tekniska utvecklingen. Det är inget ovanligt och skillnaden mellan en snabb teknikutveckling och reglering brukar betecknas som taktproblemet.
Kina har haft en tydlig och långsiktig strategi för att utveckla fordonsindustrin och introducera högt automatiserade fordon. Därefter har flera planer och program beslutats för att stödja utvecklingen. Hur Kina genomför dessa program ska ses i ljuset av att Kina är en enpartistat som styrs under auktoritära former.
Den legala utvecklingen i USA är motsägelsefull och svåröverskådlig. Uppdelningen av ansvaret mellan federal och delstatlig nivå utgör en utmaning. Samtidigt kan konstateras att myndighetsstrukturen är fragmenterad inom respektive delstat.
Regleringen inom EU utgår från de konventioner gällande fordon och trafikregler som tas fram inom FN-ECE och en reglering byggs successivt upp. I augusti 2022 antogs en förordning som reglerade vilka krav som gäller för typgodkännande av automatiska körsystem i helautomatiserade fordon och att fordon som uppfyller dessa krav ska få köras inom fördefinierade områden, en fördefinierad färdväg eller för att parkeras automatiskt. Det åligger nu medlemsländerna att utveckla nationell reglering så att förordningen kan tillämpas.
En mycket viktig regleringsfråga gäller vilken part som ska bära ansvaret i händelse av en olycka. Så länge det handlar om förarstödsystem är regleringen inget uttalat problem eftersom allt ansvar fortfarande ligger hos föraren. När ansvaret för körningen lämnas över till fordonet blir ansvarsfrågan ett betydligt större problem att hantera, vilket också ställer högre krav på regleringen.
Mycket talar för att långväga godstransporter, från terminal till terminal, är det segment där självkörande fordon först kommer att slå igenom i större omfattning. Automatiserade fordon gör att företagen kan komma till rätta med den förarbrist som finns och det öppnar för ett effektivare utnyttjande av fordonen då ingen hänsyn behöver tas till kör- och vilotider. Dessa transporter sker dessutom ofta i relativt okomplicerade trafikmiljöer. Denna bedömning förstärks av att betalningsviljan för automatiserad körning är större inom näringslivet än den är för privatpersoner.
