Foto: Mostphotos

Den här rapporten presenterar en kunskapssammanställning över ex-postutvärderingar av transportpolitiska styrmedel i en svensk kontext sedan de befintliga transportpolitiska målen antogs av riksdagen 2009. Baserat på denna kunskapssammanställning föreslås också några inriktningar för fortsatta analyser.

Läs/ladda ner publikationen

Med policy avser vi den politiska operationaliseringen som leder till åtgärder som påverkar utvecklingen av ett politikområde. I en politisk kontext kan vi säga att en policy föreligger om tre komponenter finns på plats. Det måste finnas:

  • Uppsatta mål för politikområdet,
  • En handlingsplan eller en strategi som beskriver vägar att följa för att nå målet, samt
  • En politisk förmåga och handlingskraft uttryckt i fastställda styrmedel för att leda utvecklingen in på de vägar som pekats ut.

För att en policy ska vara hållbar krävs även att styrmedlet är robust över tid, samtidigt som den är balanserad i relation till proportionalitet och andra politikområden. Styrmedel kan värderas utifrån kriterier för effekt, effektivitet och acceptans. Styrmedel som placerar sig högt på alla dessa skalor har goda förutsättningar att bidra till effektiv och hållbar policy.

För att samla in relevanta studier genomfördes en litteratursökning av biblioteket vid VTI. 29 dokument valdes slutligen ut på grundval av kriterierna att studierna skulle ha utförts efter 2010 och att utvärderingen av ett styrmedel var en central del i studiens syfte. Dessa utvärderingar analyserades och kategoriserades efter vilken huvudtyp av styrmedel utvärderingen behandlat, och vilket insatsområde inom transportpolitiken som styrmedlet haft som huvudsakligt fokus.

Merparten av de utvärderingar som vi analyserat har rört styrmedel som syftar till att uppnå en målsättning under hänsynsmålet. Allra vanligast har varit utvärderingar av styrmedel som syftar mot etappmålet för växthusgasutsläpp till år 2030. Det förefaller vara vanligare att ekonomiska styrmedel utvärderas än styrmedel generellt.

Resultaten visar att det är en komplex uppgift att utvärdera styrmedel. Det är sällan möjligt att särskilja styrmedlets effekter från förändringar som beror på andra faktorer. Inte sällan saknas nödvändiga underlag för att göra fullständiga utvärderingar, och ibland har utvärderingarna genomförts så nära i tid att de fullständiga effekterna ännu inte kan observeras. När många styrmedel verkar parallellt är det viktigt att de är samordnade, och inte motverkar varandra. Att ha ett fokus på hur ett styrmedel ska utvärderas redan när det utformas kan ge bättre förutsättningar för att åstadkomma värdefulla utvärderingar.

Rapporten pekar avslutningsvis ut några projektförslag som Trafikanalys ser som angelägna att gå vidare med.